startsidan
Porträttgalleri
Tyskland Amerika England Frankrike Sovjetunionen Italien Sverige Österrike Japan Slovakien Jugoslavien Norge


Läs om:
klicka för mer info
Gustav V

1858-1950
Läs om Hitler och andra personer Kriget - år för år Läs om Churchill och andra personer När släpptes atombomberna över Nagasaki och Hiroshima? Läs om Hitler och andra personer Läs om Churchill och andra personer
Kriget - år för år
åren före... | 1939 | 1940 | 1941 | 1942 | 1943 | 1944 | 1945 | ...åren efter
1939

Tiso Den 15 mars slog den tyska armén till mot Tjeckoslovakiens huvudstad Prag där de inte möttes av något motstånd – inte ett enda skott avlossades. Provinserna Böhmen och Mähren blev tyska protektorat medan Slovakien utropades till självständig stat under den slovakiske politikern och prästen Jozef Tiso (52) som samarbetade med Tyskland.
Den 22 maj gick Italien, med Mussolini i spetsen, och Tyskland ihop i en militärpakt som kallades för Stålpakten. Pakten skulle gälla i 10 år och innehöll förbindelser om internationellt politiskt samarbete samt löften att ställa upp på varandras sida om antingen det ena eller andra landet råkade i krig.

Danzig var en fristad med en tysk-polsk befolkning, som hade avskiljts från Tyskland och nu lydde under Nationernas förbund (NF). Danzig och Ostpreussen var skilda från Tyskland av en polsk landtunga som kallades för "korridoren". Hitler krävde att få tillbaka Danzig, med fri tillgång till Ostpreussen genom "korridoren", men Polen vägrade. I mars 1939 garanterade England och Frankrike landets gränser.
I juli och augusti använde nazisterna propagandafilmer som visade tyska flyktingar som berättade om de påstådda förföljelserna av tyskar och om den polska brutaliteten i Polen. Allt för att få en anledning att invadera landet. Hitler ville utradera Polen från kartan, men det kunde också innebära att han kom i krig med Sovjet, vilket han inte var redo för, ännu. I augusti lovade England att gå i krig om Polen angreps. Hitlers utfall mot Polen blev alltmer brutalare och Frankrike, USA och Vatikanen bad honom avstå från krig. Även Mussolini försökte medla men när detta inte gick sa han att "Italien inte är redo för krig ännu".

Ribbentrop Den 23 augusti flög den tyska utrikesministern Joachim von Ribbentrop (46) till Moskva för att skriva under en nazist/sovjetisk pakt. Den kallas för Molotov-Ribbentrop-pakten (tysk-ryska nonaggressionspakten), efter de båda utrikesministrarna namn, Ribbentrop och Molotov (49) som skrev under avtalet. Uppgörelsen gick ut på vänskapliga förbindelser mellan länderna och om ömsesidig neutralitet ifall något av länderna skulle anfallas av en tredje stat. Avtalet omfattade även ett hemligt protokoll om en uppdelning av Östeuropa mellan länderna. Sovjet försökte med detta bevara freden med Tyskland. Hitler däremot ville anfalla Polen utan att Sovjet ingrep.

Mot slutet av augusti krävde Hitler att polackerna skulle sända en förhandlare till Berlin vilket de vägrade. Den 31 augusti kungjordes därför i den tyska radion ett 16-punkters ultimatum till Polen - samtidigt ansåg man dessa krav förkastade eftersom de inte sänt någon förhandlare till Berlin. Strax därefter kom meddelanden om gränskränkningar mot Polen.
Den 1 september började de tyska trupperna blixtkriget mot Polen. Till sin hjälp hade dom stora flygstyrkor. Två dagar senare, den 3 september, höll den engelska premiärministern Neville Chamberlain (70) ett radiotal:
- Ambassadören i Berlin har givit den tyska regeringen ett ultimatum att om vi inte hör av dem senast klockan 11 att de är beredda att dra tillbaka sina styrkor från Polen, så förklarar vi dem krig. Jag måste tyvärr meddela att vi inte har hört av dem. Och som till följd härav är vi nu i krig med Tyskland.

Klockan 12 respektive klockan 18, förklarade England och Frankrike krig mot Tyskland. Australien, Indien och Nya Zeeland följde genast efter och den 6 september anslöt sig Sydafrika samt den 10 september även Canada. Andra världskriget har nu startat.

Tysklands anfall mot Polen blev en snabb och fullständig framgång. Folket i Danzig hälsade de tyska "befriarna" välkomna. Intåget i staden symboliserade för många slutet på Versaillesfördraget.
På två veckor utplånades den polska armén nästan helt. Ryssarna, som hade ett avtal med Tyskland, ockuperade de delar av Polen som de ansåg sig ha rätt till.
I Polens huvudstad Warszawa höll man dock stånd lite längre. Den 23 september började det sista bombanfallet mot staden. Då hade Warszawas radio i nästan tre veckor spelat den polska nationalsången, men den 27 september tystnade den – staden låg då i ruiner. Huvudstadens befälhavare kapitulerade och arresteringar samt avrättningar började.

I oktober började tyskarna med en verksamhet som kallades för Aktion T4 vars syfte var att ta livet av alla utvecklingsstörda, "asociala" och handikappade. Verksamheten leddes av Hitlers eget kansli och gick till som följer: "Offren samlades ihop från olika anstalter i Tyskland och fördes i bussar med övermålade fönster till speciella anläggningar, så kallade eutanasianstalter. Anstalterna var utrustade med gaskammare och krematorieugnar, och läkarna som var på plats bestämde vilka som skulle "desinficeras" (avlivas)." Minst 120 000 människor mördades på det här sättet.

I Östeuropa utvidgade Sovjetunionen ut sina gränser, Estland, Lettland och Litauen tvingades till militära biståndspakter som bland annat innebar att ryssarna fick tillgång till deras flott- och flygbaser. När Sovjet i oktober krävde samma sak av Finland - inklusive att de skulle avstå från vissa områden längs sin östgräns - fick de nej. Konsekvensen av detta blev ett militärt angrepp från Sovjet (30 november) som startade det finsk-ryska vinterkriget. Ryssarna fick världsopinionen emot sig och uteslöts ur NF.
Den ryska armén korsade den finska gränsen och var inställda på en lika snabb seger som tyskarna hade haft i Polen. Men finnarna försvarade sig utmärkt, de finska skidtrupperna utnyttjade terrängen som de kände väl, och skar av de ryska underhållslinjerna. Hela ryska divisioner utplånades och många blev fångar eller dog i snön. Ryssarna var dock många flera till antalet och finnarna fick till slut ge upp. Den franska premiärminister Édouard Daladier, som hade satsat allt på att hjälpa Finland, blev ersatt av Paul Reynaud.






1940 >>
Källa: The World at War - Dokumentärserie med 16 dvd-skivor
Atlas över andra världskriget
När hände vad? - Världshistoriskt uppslagsbok
Inlagd 2006-08-30 | Uppdaterad 2006-09-11
sajten uppdaterades 2008-10-23 | ©Nina Ringbom 2006-09-03