Kriget - år för år

Åren före | 1939 | 1940 | 1941 | 1942 | 1943 | 1944 | 1945 | Åren efter

1943
Getto
Warszawas getto
I samband med att tyskarna startade sin andra deportation av judar från Warszawas getto bröt det första beväpnade motståndet från judar ut. De judiska motståndsgrupperna ZOB (Judisk stridsorganisation) och ZZW (judisk militärunion) hade till en början en viss framgång, efter att de tagit kontrollen över gettot stoppades deportationen av judar efter fyra dagar. De satte upp flera vaktposter och jobbade på att avslöja och få fast judiska kollaboratörer. Under de kommande tre månaderna förberedde sig invånarna i gettot för vad de förmodade skulle bli deras sista strid. Slutstriden mot tyskarna startade den 19 april. Judiska motståndsmän sköt och kastade granater på tyskarna och deras allierade patruller från gränder, husfönster, kloaker och även från brinnande byggnader. Tyskarna svarade med att bombardera varje hus och skjuta alla de kunde få tag på. Det viktigaste motståndet tog slut den 23 april och själva revolten slutade den 16 maj. Under den här tiden dödades omkring 7 000 judiska partisaner och cirka 6 000 brändes levande eller gasades i bunkrar. De resterande 50 000 invånarna i gettot sändes till dödlägren, de flesta till Treblinkas utrotningsläger.

Roosevelt
Franklin D. Roosevelt
(1882-1945)
Mellan den 14-24 januari genomfördes en konferens mellan de allierade i Casablanca, Marocko, där kapitulation utan villkor fastställdes som de allierades krigsmål. Man gav dessutom tillåtelse till en invasion av Sicilien och Italien. Med på mötet är Amerikas president Franklin D. Roosevelt (61), Englands premiärminister Winston Churchill (69) och från Frankrike deltog Charles de Gaulle (53). Även Josef Stalin blev inbjuden till sammankomsten men avböjde att delta. Man tar också beslutet om en allierad bomboffensiv mot tyska orter för att på så vis desorganisera det ekonomiska livet och bryta ner civilbefolkningens motståndskraft. Fram till krigsslutet utsattes Tyskland hädanefter för massiva bombangrepp av brittiska och amerikanska bombplan, som bland annat styrdes mot kommunikationsanläggningar, krigsviktiga industrier samt mot civila större bostadskvarter (som 1945 i Dresden).

Den 2 februari kapitulerade de tyska trupperna i slaget vid Stalingrad. Striderna hade då hållit på i sex månader. De tyska förlusterna i döda och fångar uppgick till minst 250 000 man. På sommaren inledde ryssarna en motoffensiv som inte upphörde förrän i Berlin 1945.

Mussolini
Benito Mussolini
(1883-1945)
I Afrika trängdes axelmakternas trupper samman i Tunisien där de var tvungna att ge upp den 13 maj. De allierade invaderade och ockuperade därefter Sicilien (10 juli) vilket ledde till att Italiens kung, Viktor Emanuel III (1869-1947), avsatte fascistledaren Benito Mussolini (25 juli) som ersattes med marskalk Pietro Badoglio (1871-1956). Den nya regeringen under Badoglio kapitulerade till de allierade och gick snart över till de allierades sida istället (3 september), varefter de ockuperades av en tysk armé.

Axelmakternas motgångar gjorde att motståndsrörelser bildades i alla de ockuperade länderna. I Danmark infördes undantagstillstånd som inte upphörde förrän efter krigets slut.

Teheran
Stalin, Roosevelt & Churchill i Teheran nov. 1943
Dagarna mellan den 24-30 juli bombades Hamburg (kodnamn Gomorrah) dag och natt av amerikanska och brittiska bombplan. Bombräderna krävde över 40 000 dödsoffer och över 1 miljon civila tyskar blev hemlösa och 3/4 av Hamburg förstördes.

I november ägde en konferens rum i Teheran, Iran, mellan Roosevelt, Churchill och Stalin. Syftet med mötet var att träffa avtal om hur gränserna skulle delas upp efter kriget men något slutligt avgörande nåddes emellertid inte. Trots det bestämde de allierade sig för att invadera Frankrike sommaren 1944.
1944 >>
Inlagd 2006-09-01 | Uppdaterad 2006-09-11
Källor:
The World at War - Dokumentärserie med 16 dvd-skivor
Atlas över andra världskriget
När hände vad? - Världshistoriskt uppslagsbok