startsidan
Porträttgalleri
Tyskland Amerika England Frankrike Sovjetunionen Italien Sverige Österrike Japan Slovakien Jugoslavien Norge


Läs om:
klicka för mer info
Gustav V

1858-1950
Läs om Hitler och andra personer Kriget - år för år Läs om Churchill och andra personer När släpptes atombomberna över Nagasaki och Hiroshima? Läs om Hitler och andra personer Läs om Churchill och andra personer
<< Tillbaka Raoul Wallenberg Utskriftsvänligare sida!
Titel: Svensk diplomat
Levde:  1912 - 1947?  (34 år)
Raoul Wallenberg föddes i Stockholm den 4 augusti 1912 som son till Raoul Oscar Wallenberg (1888-1912) och Maria Sofia Wising (1891-1979). Hans far dog 24 år gammal i cancer tre månader innan Wallenberg föddes och hans mor gifte om sig med Fredrik von Dardel (1885-1979) år 1918.

Wallenbergs farfars far var den kända svenska bankmannen André Oscar Wallenberg som grundade Stockholms Enskilda Bank (SEB). Det var Raouls farfar, Gustav Wallenberg (1863-1937) (se bild nedan) som tog hand om hans utbildning. Tanken var att han skulle bli bankir precis som traditionen var i familjen. Wallenberg var dock mer intresserad av arkitektur och affärer. Arton år gammal (1930) gick han ut skolan med toppbetyg i ryska och teckning.

Raoul Wallenberg i farfar Gustav Wallenbergs knä Efter en tid i armén reste han 1931 till Michigan, USA, för att plugga arkitektur. Han studerade flitigt och på 3 ½ år tog han kandidatexamen i arkitektur (1935). Han återvände till Sverige för att arbeta men i Sverige var marknaden liten för arkitekter så därför sände hans farfar honom till Kapstaden i Sydafrika där han fick praktisera vid en svensk firma som sålde byggnadsmaterial. Sex månader senare började han jobba vid en Holländsk bank i Haifa, Palestina (nu Israel).

Det var i Palestina som Wallenberg första gången mötte judar som flytt från Hitlers Tyskland. Deras berättelser om nazisternas förföljelser gjorde starkt intryck på honom. 1936 var han på nytt tillbaka i Sverige där han tog upp sitt gamla intresse med affärer.
Genom släktens goda kontakter inom affärsvärlden fick han kontakt med Koloman Lauer. Koloman var en ungersk jude som var direktör för en svenskbaserad import och exportfirma. Tack vare Wallenbergs utmärkta språkkunskaper var han ett perfekt affärspartner till Koloman. De följande åren reste därför Wallenberg runt mycket i Europa och när kriget startat även genom de ockuperade länderna. Genom sina resor lärde han sig snabbt hur den tyska byråkratin fungerade i de ockuperade länderna. Han gjorde också flera resor till Ungern och Budapest för att hälsa på Kolomans familj. Ungern var ännu ett relativt säkert land att befinna sig i.

En ung Raoul Wallenberg På våren 1944 hade världen äntligen vaknat och insett vad Hitler egentligen menade med "den slutliga lösningen av judeproblemet". I maj samma år kom det första tillförlitliga och säkra rapporten om vad som verkligen hände i utrotningslägret Auschwitz. Ögonvittnen var två judar som lyckats fly från tyskarnas gaskammare. Hitlers plan, att utrota Europas judar, blev känd. I Ungern fanns det i början av 1944 cirka 700 000 judar. Strax efter att Hitler invaderat Ungern i mars 1944 började deportationen av judar till utrotningslägret Auschwitz-Birkenau. Tyskarna började med att deportera från Ungerns landsbygd men den judiska befolkningen i Budapest visste att de snart stod på tur. I desperation sökte de hjälp från de neutrala ländernas ambassader. Provisoriska pass utfärdades för de judar som hade någon speciell anknytning till dessa länder, som till exempel släktingar. Den svenska legationen i Budapest lyckades förhandla sig fram till att dessa judar skulle behandlas som svenska medborgare och bli befriade från att bära den gula Davidsstjärnan. Den som började med att utfärda de svenska skyddspassen var den svenska diplomaten Per Anger. På kort tid utfärdade den svenska legationen 700 pass, men det var som en droppe i havet om man jämför det stora antal judar som var hotade. Legationen krävde därför förstärkning av det svenska utrikesdepartementet i Stockholm.

1944 stiftade USA "The War Refugee Board" (WRB) – en organisation vars mål var att rädda judar från nazisternas förföljelser. WRB fick snart höra talas om svenskarnas seriösa försök att rädda judar. De inledde därför diskussioner i Stockholm om ett stort räddningsuppdrag till Budapest. Bland deltagarna fanns Wallenbergs affärspartner Koloman, som blev vald som en expert på Ungern. Även Wallenberg valdes ut att ingå i räddningsgruppen. I slutet av juni utsågs han till första sekreterare i den svenska legationen i Budapest. Wallenberg var ivrig att komma iväg, men först skrev han en skrivelse till svenska utrikesdepartementet. Han hade bestämt sig för att inte fastna i protokoll och pappersexercis och begärde därför fullmakt att göra affärer och avtal med vem han ville utan att behöva kontakta ambassaden först. Skrivelsen var så ovanlig att den sändes till statsminister Per Albin Hansson som diskuterade saken men kungen, Gustav V, som snart meddelade att kraven blivit godkända.

När Wallenberg anlände till Budapest hade nazisterna, med Adolf Eichmann i spetsen, redan hunnit deportera mer än 400 000 judar till utrotningslägren. Den ungerska statschefen Miklós Horthy (1868-1957) fick vid samma tid ett brev från Gustav V där han vädjade om att deportationerna skulle stoppas. Horthy svarade med att han gjorde allt i sin makt för att försäkra sig om att de mänskliga rättigheterna respekterades. De tyska deportationerna avbröts och ett tåg som redan var på väg stoppades och återvände till Budapest med 1600 judar ombord. Konstigt nog godkände de tyska myndigheterna att tågen slutade gå. Förklaringen kan vara att Heinrich Himmler spelade ett högt spel – han hade så smått börjat förhandla om fred med USA och England. Han tänkte att han kanske hade en bättre chans om judeförföljelsen minskade.

Wallenberg försågs med svenskt diplomatpass och kom att spela en hjälteroll i försöken att rädda judarna. Med hjälp av skyddspassen och även "skyddade hus" fick tusentals judar skydd från nazisterna.
När sovjetarmén i januari 1945 intog den östra delen av Budapest fördes Wallenberg som fånge till Moskva. Möjligen misstänktes hans hjälpverksamhet för att vara kamouflage för samarbete med SS. Wallenbergs senare öde är oklart – och mycket debatterat. I början av 1950-talet bekräftades uppgifter om att han suttit inspärrad i ett fängelse i Moskva. I ett återfunnet brev från en fängelseläkare uppges det att han skall ha avlidit den 17 juli 1947. Dock vägrade hans familj att tro på detta, och hur det egentligen ligger till är ännu idag ovisst. Det mest sannolika är nog ändå att han dog 1947.
Källa: http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/biography/wallenberg.html
Personen inlagd 2006-09-30 | Uppdaterad 2006-10-01
sajten uppdaterades 2008-10-23 | ©Nina Ringbom 2006-09-03