startsidan
Porträttgalleri
Tyskland Amerika England Frankrike Sovjetunionen Italien Sverige Österrike Japan Slovakien Jugoslavien Norge


Läs om:
klicka för mer info
Wallenberg

1912-1947?
Läs om Hitler och andra personer Kriget - år för år Läs om Churchill och andra personer När släpptes atombomberna över Nagasaki och Hiroshima? Läs om Hitler och andra personer Läs om Churchill och andra personer
<< Tillbaka Hermann Göring Utskriftsvänligare sida!
Titel: Riksmarskalk, ÖB för Luftwaffe, grundade Gestapo
Levde:  1893 - 1946  (53 år - självmord)
Hermann Wilhelm Göring föddes i Rosenheim, Bayern, den 12 januari 1893, som son till Heinrich Ernst Göring (1839-1913) och Franziska (Fanny) Tiefenbrunn (-1923). Vid tiden för Görings födelse var hans far tysk konsultgeneral på Haiti. När Göring var endast några månader gammal lämnade hans mor honom till en fosterfamilj för att resa till sin man på Haiti. Familjen återförenades när hans far gick i pension 1895.

Elva år gammal (1904) sändes han till en internatskola i Ansbach, i regionen Franconia, Tyskland. Han avskydde skolan och rymde ofta, men allt förändrades när han gick med i den preussiska kadettkåren där han plötsligt förvandlades till en idealisk officer. Han var mycket stolt när han bar sin första uniform och 1911, arton år gammal, klarade han kadettprovet med beröm godkänt. Han gick med i den tyska armén i juni 1912. Året därpå tog han examen och fick sitt flygcertifikat och blev underlöjtnant i infanteriet. Under 1:a världskrigets första månader tjänstgjorde han i infanteriregementet men blev efter några månader inlagd på sjukhus på grund av reumatism i knäna. Väl utskriven därifrån förflyttades han till tyska flygvapnet, där han 1916 fick chansen att bevisa sin fallenhet för krig då han deltog i sin första luftstrid. Under befäl av den legendariske "Röde Baronen" (Manfred von Richthofen) sköt han ner drygt 20 fientliga flygplan vilket gav honom järnkorset. Då von Richthofen (25) blev nedskjuten år 1918 blev Göring utnämnd till dennes efterträdare och befordrades till skvadronschef. Han efterträdde därmed en av de mest kända stridspiloterna genom tiderna.

Karin von Kantzow – gift Göring När 1:a världskriget slutat dikterade vinnarna villkoren för förlorarna, Tyskland, i Versaillesfördraget. Enligt tyskarna var dessa villkor mycket vanhedrande och Göring var en av många förvirrade människor som inte såg någon annan utväg än att lämna Tyskland. Han flyttade till Sverige där han först arbetade som pilot för postflyget och sedan som flyglärare. I Sverige mötte han baronessan Karin von Kantzow (1888-1931), som han förälskade sig i. De inledde ett förhållande, vilket blev en stor skandal i societeten eftersom hon var gift och hade barn. Hon lämnade till slut både man och barn och flyttade till Tyskland med Göring. De gifte sig den 3 februari 1923, efter att Karin fått igenom sin skilsmässa.

År 1921 träffade Göring Adolf Hitler (32) för första gången. Tyskland var vid den här tiden i uppror och en rad protester och demonstrationer ägde rum. Nationalsocialisterna stod bakom de flesta upproren och Hitlers röst hördes över alla andra. Som en av partiets första medlemmar blev Göring en del av nazistpartiets ledning. Han organiserade stormtrupperna, det ökända SA.

Hermann Göring Den 8 november 1923 försökte Hitler genomföra en stadskupp i München, vilket dock misslyckades. Göring sårades och Hitler blev anhållen. Med endast lättare sårskador flydde Göring till Österrike tillsammans med Karin. Då han kom till Innsbruck blev han intagen på sjukhus där han opererades och fick massor av morfin. Detta var början till ett beroende som han aldrig lyckades ta sig ur - han blev morfinist.
Hitler, som satt i fängelset, bad honom att resa till Italien för att ta kontakt med landets diktator, Benito Mussolini, ett uppdrag som passade Göring bra. Han bodde på ett hotell vars ägare var nazistsympatisör och gick på tillställningar och fester i eleganta omgivningar. Mussolini däremot vägrade att träffa honom. Efter ett år i Italien beslutade sig familjen Göring för att flytta tillbaka till Sverige i hopp om att få ekonomisk hjälp av Carins föräldrar. Väl i Stockholm kämpade Göring mot sitt morfinberoende - de hade precis så att det räckte för hans dagliga dos, vilket gjorde honom lättretlig och våldsam. Han hamnade till slut på ett mentalsjukhus för farliga patienter.

När Paul von Hindenburg (85) valdes till Tysklands president 1925 utlystes amnesti och Göring återvände då till Tyskland. För Hitler var Göring en lojal medarbetare som hade gott rykte och som var den ende i partiet som kunde tala med mäktiga människor på deras eget språk. Han var en god talare och en god värd, en ledargestalt som ingav respekt. Många industrimän som trodde på NSDAP donerade generöst till Hitler och partiets sak, och Göring bidrog till att partiet växte. 1928 valdes han in i det tyska parlamentet (Reichstag) - och fem år senare blev han dess talman. Han utsågs även till inrikesminister vilket gav honom möjligheten att förfölja nationalsocialismens fiender – med lagens rätt.
"min uppgift var att rensa upp, att använda en sopborste av järn för att avlägsna alla ämbetsmän som har vänsterideal och trycka ner varje försök till motreaktion"
Han använde riksdagens makt för att obarmhärtigt jaga de politiska oliktänkande. Han hade en lista som sammanställts av hans underhuggare, och från den listan valde han – ofta slumpmässigt – ut de människor som skulle fängslas, förhöras och torteras. Det sägs också att det var han som låg bakom att riksdagshuset brann i februari 1933.
Eftersom han var en begåvad strategiker organiserade han Gestapo, och han föreslog att man skulle bygga arbetsläger där regeringskritiker kunde hållas fängslade. 1933 blev han Preussisk inrikesminister och som företrädare för det Preussiska parlamentet utropade han Hitler till rikskansler. På grund av sin kompetens inom området lade han även grunden till rikets nya flygvapen, Luftwaffe, som han också kom att bli chef över.

År 1934 organiserade Göring "de långa knivarnas natt". På grundval av komplotter (som inte existerade) inledde Göring och Hitler en massaker på sina gamla vänner som de ansåg vara ett hot mot partiet. På sin gamla kadettskola lät Göring skjuta 43 påstådda upprorsmakare, och i södra Tyskland gjorde Hitler samma sak. Detta blev det första massmordet - men det var dock bara början. Reinhard Heydrich fick fria händer att lösa problemet med judarna - även om det skulle innebära total utrotning. Göring själv räddade emellertid många av sina egna skådespelarvänner och deras flickvänner från koncentrationslägren, vid sådana tillfällen var han mycket generös.

Emmy Sonnemann och Edda Den 10 april 1935 gifte han sig under stor pompa och ståt med den judiska skådespelerskan Emmy Sonnemann (1893-1973). Hans första fru, Karin, hade avlidit 1931, efter drygt åtta års äktenskap, 43 år gammal. Med Emmy fick han dottern Edda i juni 1938.

År 1935 utsågs han till chef över Luftwaffe (tyska flygvapnet) och 1 mars samma år till riksmarskalk. Året efter (1936) tog Heinrich Himmler över chefsposten för den hemliga polisen vilket gjorde att Göring inte längre hade något ansvar för Gestapo och koncentrationslägren. Samma år meddelade Hitler att hans avsikt var att ta Tyskland ut i krig, och att landet därför måste vara klar för strid senast 1940. Göring sattes som chef för en fyraårsplan för att klara av detta. Andra världskriget bröt dock ut tidigare (1939) och när detta skedde blev Göring officiellt Hitlers efterträdare. Hans Luftwaffe var en av anledningarna till varför det gick så bra för Tyskland i början av kriget. Luftwaffes blitzkrig gjorde att de tyska trupperna på land kunde fara fram över Europa och ockupera land efter land – utan att möta så stort motstånd.

Hermann Göring Görings höga position gjorde att han kunde vräka sig i lyx. Han hade ett palats i Berlin inklusive godset Karinhall, där han anordnade praktfulla fester och storslagna jakter. Karinhall var uppkallat efter hans hustru Karin, som avlidit 1931.
Med tiden blev Göring alltmer ineffektiv som militär och under generalstabsmötena verkade han ofta frånvarande och dåligt informerad om viktiga saker. Möjligen kan hans narkotikabegär vara orsaken till en del av detta.
Som expert och älskare av konst såg han till att oräkneliga konstverk inte förstördes efter ockupationen av Frankrike. Han utfärdade en lag som sa att all beslagtagen konst skulle överlämnas till honom. Från hela Europa fördes därför de viktigaste konstverken hem till hans gods Karinhall.

När krigslyckan vände för Tyskland och de allierade började bomba tyska städer anklagade Hitler honom för bombningarna och de tyska nederlagen. Han sjönk fort ner i apati och en värld av illusioner och han blev en skugga av sitt forna jag. Mot slutet av kriget flydde han till Bayern med sin fru och dotter. Han gömde de stulna konstverken i ett bergrum och deponerade silver och pengar i Schweiz. Han tvingades dock återvända till Berlin när Hitler fyllde år (1945). Samma dag firandet ägde rum (20 april) sprängde han sitt gods Karinhall i luften - allt för att undvika att det föll i fiendernas händer. Efteråt återvände han till Bayern. När ryssarna närmade sig Berlin sände han ett telegram till Hitler (som var i sin bunker) där han föreslog att han skulle ta över ledarskapet över tredje riket. "Om jag inte får ett svar inom 24 timmar kommer jag att agera för partiets och folkets bästa." Hitler blev ursinnig och såg det som landsförräderi och fick honom arresterad av SS, uteslöt honom från partiet och tog ifrån honom alla hans ämbeten. Från fångenskapen kontaktade han den amerikanska generalen Dwight D Eisenhower och erbjöd denne ett villkorslöst vapenstillestånd. Han fick dock inget svar. Fjorton dagar senare, den 9 maj, greps Göring av amerikanska soldater och fördes till internering i Luxemburg.

Hermann Göring efter självmordet Till sin stora förvåning ställdes han inför rätta i Nürnbergsrättegången 1946. Under fångenskapen gick han ner i vikt och blev drogfri. Han försvarade sig själv, han talade i hela 58 timmar, och satte domarnas och journalisternas tålamod på hårda prov. Vilket inte hjälpte. Han ansågs skyldig till alla fyra punkterna: planering av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. "Hans skuld är enastående i sin omfattning. Protokollet innehåller intet, som kan ursäkta denne man" var rättens dom. Han dömdes till döden genom hängning, vilket var förnedrande för honom - han ville hellre bli skjuten. När domen fallit skrev han tre brev, ett till sin fru, ett till fängelseprästen och ett till de allierades kommission. Jag skulle ha accepterat att dödas av en exekutionspluton, men det är inte rätt att avrätta riksmarskalken genom hängning. Jag skulle gärna välja den store Hannibals död.
Den 15 oktober 1946 skulle han avrättas men två timmar innan avrättningen skulle ägt rum begick han självmord genom att ta en cyanidkapsel som han lyckats hålla gömd under sin tid i fångenskap. Hans kvarlevor brändes och askan spriddes i en biflod till Isar. Han blev 53 år gammal.
Källa: Dvd-skivan "Nazi hierarchs" (dokumentär)
http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Holocaust/goering.html
http://www.moreorless.au.com/killers/goring.html#more
http://history1900s.about.com/library/holocaust/blgoering.htm
Personen inlagd 2006-10-02 | Uppdaterad 2006-10-02
sajten uppdaterades 2008-10-23 | ©Nina Ringbom 2006-09-03