startsidan
Porträttgalleri
Tyskland Amerika England Frankrike Sovjetunionen Italien Sverige Österrike Japan Slovakien Jugoslavien Norge


Läs om:
klicka för mer info
Churchill

1874-1965
Läs om Hitler och andra personer Kriget - år för år Läs om Churchill och andra personer När släpptes atombomberna över Nagasaki och Hiroshima? Läs om Hitler och andra personer Läs om Churchill och andra personer
<< Tillbaka Winston Churchill Utskriftsvänligare sida!
Titel: Brittisk premiärminister 1940-1945, 1951-1955
Nobelpristagare i litteratur 1953
Levde:  1874 - 1965  (91 år)
Winston Leonard Spencer Churchill föddes på Blenheim Palace i Oxfordshire, England, den 30 november 1874 som son till den brittiska statsmannen lord Randolph Churchill (1849-1895) och amerikanskan Jennie Jerome (1854-1921). Han föddes på slottet av misstag kan man säga, för familjen bodde inte där utan var bara på besök där när hans mor fick värkar. De var dock släkt med de som bodde där så han föddes i ett av rummen i palatset (se bild).

Churchill utbildade sig vid Harrow och efter officersutbildning vid Sandhurst blev han officer vid fjärde husarregementet. Som frilansjournalist följde han den spanska kampen mot Cubas uppror 1895 och 1898 tjänstgjorde han i Indien där han skrev om sina upplevelser i The story of Malakand Field Force (Striden om Malakand). Året därpå (1899) skrev han även om sina äventyr under Lord Kitchners operation i Sudan i boken The River War (Kriget vid floden). Samma år tog han avsked ur armén för att bli politiker. Efter att ha misslyckat att komma in i som konservativ i underhuset bevakade han istället boerkriget som krigsjournalist där han blev tillfångatagen men lyckades rymma.

Churchills födelseställe Tre år senare lämnade han det konservativa partiet och gick med i det liberala istället där han så småningom hade många höga poster under de första tre decennierna på det nya seklet. Trettifyra år gammal, den 12 september 1908, gifte han sig med Clementine Hozier (23) och de fick med tiden fem barn tillsammans.
Åren 1908-1910 var han handelsminister och 1911 utnämndes han till "First lord of the Admiralty of the United Kingdom". Amiralitetet är en myndighet som i Storbritannien har det högsta beslutande styrelseorganet för marinen. 1915 avgick han som marinminister och samma år lämnade han regeringen varefter han istället tjänstgjorde som bataljonschef i Frankrike under några månader. 1917-1919 var han minister för krigsmaterial - där han spelade en central roll för att få fram stridsvagnarna som vapen. Åren 1919-1921 var han krigsminister med uppgift att sätta armén på fredsfot och som kolonialminister 1921-1922 jobbade han med problemen i de nya mandatområdena i mellanöster, bland annat i Palestina.
Efter att Lloyd Georges (1863-1945) koalitionsregering fallit (1922), och i det efterföljande valet, förlorade Churchill sin plats i underhuset. Han fick därmed tid att skriva sin självbiografiska skildring av sin tid i första världskriget, The World Crisis (1923-1929).

Churchill 51 år gammal (1925) valdes han åter in i underhuset där han sade ja till finansministerposten i Stanley Baldwins (1867-1947) konservativa regering. Efter valnederlaget 1929 avgick Churchill och tiden efter avgången fick han tid att skriva om sin berömde förfader, hertigen av Marlborough John Churchill i boken Marlborough: His Life and Times. Churchill betraktades ibland med misstro och som omdömeslös, instabil och odisciplinerad. Sannolikt hade hans politiska karriär tagit slut tidigt om inte andra världskriget hade gett honom en ny roll, som krigsledare. Åren före krigsutbrottet riktade han flera varningar om hotet från Hitlers Tyskland. Churchill betraktade Neville Chamberlains Münchenavtal som ingicks i september 1938 som ett "totalt nederlag utan förmildrande omständigheter". I avtalet gick Chamberlain med på att Tjeckoslovakien skulle avträda det tyskspråkiga Sudetlandet till Hitler och Tyskland. När kriget bröt ut i september 1939 blev Churchill utsedd till marinminister.
Flottans roll kritiserades, speciellt under Norgeoperationen, men kritiken drabbade i första hand Chamberlain som för tidpunkten var premiärminister. Efter den tyska invasionen i väst tvingades Chamberlain avgå i maj 1940, och eftersom Churchill verkade vara den enda som kunde vinna bred anslutning valdes han till ny premiärminister samt försvarsminister. Han bildade därefter en samlingsregering där både liberaler och arbetarpartiet ingick. Målet var att med alla medel föra ett krig tills de segrat över Tyskland och det enda löfte han kunde hålla var att det skulle bli en tid av "blod och möda, svett och tårar".
Churchill och Montgomery Som premiärminister jobbade Churchill mest med att leda krigföringen. Han sägs ibland ha varit en ansträngande chef att jobba under, impulsiv och med många idéer om hur saker och ting skulle göras. Inför västfrontens militära kollaps i juni 1940 försökte han utan framgång stärka fransmännen genom att erbjuda en brittisk-fransk union. En viktig del i hans krigföring var samarbetet med USA och att hålla ihop alliansen - de som krigade mot Tyskland. I krigets slutskede, då Churchill insåg att Sovjetunionen inte kunde hållas tillbaka i Europa med diplomatiska överenskommelser, försökte han utan framgång få Amerikas president Roosevelt att gå med på en framryckning så långt som möjligt mot öst för att förekomma Sovjetunionen.

Trots sina goda ledaregenskaper förlorade han valet 1945. Mycket för att arbetarpartiet kunde erbjuda de krigströtta folket mera lockande framtidsvisioner. Churchill fortsatte dock sitt samarbete med USA och i ett tal i Fulton, USA, år 1946 myntade han begreppet "järnridån" och samma år föreslog han också att ett "Europaråd" borde bildas. Tre år senare deltog han i rådets första möte. Han skrev under den här tiden sitt verk The Second World War (1948-1954).

77 år gammal (1951) blev han på nytt vald till premiärminister i Storbritannien. Fyra år senare avgick han på grund av ålderdom och sjuklighet. Han fortsatte dock att vara underhuset troget, som dess ålderspresident "father of the House".
Churchill skrev böcker i hela sitt liv och för en av dessa, "The History of the Second World War" fick han Nobels fredspris i litteratur 1953. Tio år senare (1963) fick han amerikanskt hedersmedborgarskap.
Den 15 januari 1965 fick han ett slaganfall som han aldrig repade sig ifrån. Han dog nio dagar senare, den 24 januari, 91 år gammal. Han fick en statsbegravning, vilket var den första för en icke-kunglig sedan 1914. Representanter från över 100 länder var närvarande vid hans begravning. Han ligger begravd nära Woodstock inte långt ifrån Blenheim där han föddes.
Källa: http://www.blenheimpalaceeducation.com/churchill/churchill_index.htm
http://www.answers.com/churchill
Personen inlagd 2006-09-15 | Uppdaterad 2006-09-15
sajten uppdaterades 2008-10-23 | ©Nina Ringbom 2006-09-03